Tredje dagen

23/11

Det var ju tur vi inte la oss under stjärnhimmeln, för så mycket som det sedan regnade under natten… Det är dock uppehåll när vi blir väckta kl. 5 och vi kan både göra vår ”morgontoalett” och äta frukost utan regn. Vi går från lägret och får lite utsikt över vår lägerplats men redan vid första stoppet, Runkurakay 3800 m börjar det regna igen. På med regncapen och sen går vi i spöregnet till lunchpausen, vi ser alltså ingenting, vi misstänker att vi passerar många vackra vyer, det är ett kallt regn och vi är rätt så nöjda att få sitta i mattältet och försöka värma oss lite medan vi väntar på lunchen. Efter lunch avtar regnet men det är fortfarande regntunga moln och dimma så utsikten är inget att tala om. Vi går genom vacker regnskog, vägen är fin och emellanåt väldigt smal. Jag lyckas äntligen fånga en kolibri på bild, jag ser två, men lyckas bara fånga en – de ryttlar snabbt de rackarna!

Vi stannar till vid Puyuputanmarca, 3850 m. Här får vi en beskrivning av detta vattentempel och observatorium av Marco. De var kunniga, Inkafolket, massor av kunskap långt för mång andra kulturer. Vi går genom smala tunnlar och många branta trappor till vårt sista nattläger, Wiñay Wayna, 2650 m.

Myndigheterna i Peru har bestämt att man inte ska släppa på fler än 500 personer/dag på Inkaleden för att skydda världsarvet. Man får inte gå utan guide och man får inte tälta på andra platser än de fasta platser som också har toaletter = hål i golvet.

”Alla” slår läger här, det är här man samlar energin inför den sista dagens vandring som är den kortaste. Vi äter vår sista middag tillsammans och så tackar vi våra bärare och vår kock och lämnar dricks till dem Det känns lite sorgligt, de har gått väldigt fort dessa dagar…