Slovenien, 2015-10-01 – 2015-10-05

Den här gången är vi två som vandrar, brutet lårben och arm och en flytt gör att vi inte åker alla fyra.

Vi strålar samman i Frankfurt, det har vi gjort förr och det är kul att få åka sista biten tillsammans då vi kommer flygandes från Arlanda och Landvetter. Vi åker ett mycket litet plan till Ljubljana där vi landar och får lite flygplatsångest – hur långt är det dit vi ska? Går bussen dit? När? Vad kostar en taxi?

Vi får god hjälp av en kille i informationsdisken och konstaterar att buss blir det bästa alternativet. Vi tar denna bus mot Ribcev Laz med en liten mellanlandning i Kranj, där vi blir kompisar med ett par (i våra ögon) gubbar som flörtar lite, blir nöjd över att de kan ta igen att vi talar svenska och så får vi varsin chokladbit… ”Ta inte emot choklad av främmande farbröder”, den varningen har man ju hört, men vi kände oss tillräckligt gamla – kanske var vi till och med jämnåriga – för att tordas tacka ja.

Bussen kör på slingrande smala vägar i mörkret, det är svårt att föreställa sig landskapet och få en uppfattning om vart vi kommit när bussen släpper av oss mitt emot Hotell Jezero, där vi tar in för en natt. Rummet är bra, vi äter en frukost och går till turistbyrån för att få tips på hur och var vi kan vandra. Vi får veta vilka övernattningsställen som fortfarande håller öppet och vi bestämmer hur vi ska lägga upp vår tur.

Vi börjar med att gå längs Lake Bohinj som ligger på 529 möh.Vacker och helt stilla, inte en krusning på vattenytan och i andra änden av sjön från där vi övernattade börjar stigningen.

Vi går mot Koca pri Savici där vi lunchar en god gryta på surkål, bönor och potatis. Vi gör en avstickare till Slap Savica, ett vackert grönt vattenfall.

Sen blir det uppför ”på riktigt” och den egentliga vandringen börjar, såsom vi är vana att det ska vara, dvs uppför… En slingrande uppförsbacke tar oss till Dom na Komni, 520 möh, det är en bra vandringsväg.

Väl framme tar vi in på ett rum med våningssäng och så köper vi en polett för att få njuta av varmt vatten i en dusch, en polett räcker i tre minuter så det blir ingen långdusch precis, men ändå lite lagom lyxigt. En kall öl och en god varm soppa i restaurangen och vi snackar lite med tjejen som jobbar här. Hon tillbringar hela sommarsäsongen här uppe, det finns inte några andra vägar hit än den vi vandrat.

Vi vaknar till hällregn… inte det vi önskade precis men vi käkar vår frukost, packar och trär på våra regnponchos och går. Första anhalten är Crno Jezero, 1319 möh, även kallad Black lake – vi ser den knappt då det är väldigt regntungt och grått. Det är inte någon enkel vandring nu, halt på grund av regnet och väldigt kuperat med branta stigningar. Vid en sådan stigning öppnar sig dalen framför oss, regnet har slutat och ett lock av moln ligger över hela dalen, det är nästan lite magiskt vackert.

Vidare uppför mot Visevnic, 1625 möh, en för säsongen stängd fäbodvall och där konstaterar vi att de stora kockor vi misstänkt eventuellt kunde vara lämningar efter björn nog var kor från denna fäbod… pust, väldigt skön insikt! 🙂

Matsäck intas, torkad frukt, mandel och dryck och sedan vidare mot näst fäbod, Koca na Pri Jazeru 1453 möh.

Därifrån går vi sakta ner mot Kosije dom na Vugarju, 1054 möh där vi tar in för natten. En kall unnar vi oss innan vi går in och tar en dusch. Det lir samma mat som dagen innan… surkål, potatis och bönor, rätten heter ”jota” vilket är lite kul i sig.

Rummet är stort och kallt… långkallar, sockar och undertröja under flecetröjan… det räcker knappt till, så har man plats för en extratröja i ryggan är det en rekommendation!

Vi får oss lite frukost sen går vi ner mot Ribcev Laz. Vi går ut på klippkanten för en fantastisk utsikt över dalen och målet för dagens vandring. Från denna klippkant flyger de skärm, men ingen i sikte idag.

Vi börjar nedstigningen och då börjar det regna. Det är superhala klippor, blöta löv ligger på klipporna som är väldigt skrovliga och svåra att hitta balans på. Det tar lång tid och vi får verkligen hålla tungan rät i mun för att klara detta utan att ramla eller vricka fötter. Vi är mycket lättade över att nå platta marken och går i regnet in till byn igen för att kolla busstider tillbaka till Ljubljana.

Vi har ett par timmar innan den går som vi tillbringar på den öppna restaurangen. Väl i Ljubljana tar vi in på hotell, får den där lyxiga duschen man längtar efter den som är mer än tre minuter lång.

Ett smolk i bägaren för min del – min regnponcho ramlade ur min ytterficka på ryggan… den som var så himla bra…

  • Ok – sammanfattning av vandring i Slovenien:
  • Tyst och vilsamt för själen.
  • Mycket vacker natur som varierar, många olika sorters träd.
  • Tuff vandring – vi tycker att man ska ange att underlaget på vandringslederna är sten som blir halt när det regnar, väldigt kuperade vandringsleder, tufft även om du är bra tränad.
  • Boendena är helt ok, det är rent – men – VARFÖR envisas man alltid med att ha fönstret på toaletterna öppet? Det blir ju iskallt och nästan frostskador på rumpan!