Sista dagen pa San Antonio

Sista dagen… Det kandes konstigt att komma hit for tva veckor sedan, att byta liv sa totalt. Till vardags sitter jag pa mitt kontor, letar hogskolepoang i LADOK som studenter fran 1992 inte  har avslutat, pratar med goa studenter om vad de ska gora med sina studier, vad de ska bli nar de blir stora eller vad de ska soka for kurser nasta termin. Klagar ofta pa att mitt kontor ar kallt, men da promenrerar jag bort till vart trevliga personalkok och fyller pa min tekopp. Gnaller nar systemen vi arbetar med ligger nere, tycker att det ar konstigt – det ar ju 2014! Hmm…

Dessa tva veckor har inte varit i narheten av detta forstas, dels att det ar sma barn jag varit med, men ocksa hur dessa barn har det… eller snarare inte har det…

Marco, som hjalper barnhemmet mycket, som hjalper adopterade till Sverige att hitta sina biologiska foraldrar sager: ”Om jag vore president skulle alla barn adopteras till Sverige, de har det sa mycket battre dar” – ja, det ar hans syn pa det hela, helst av allt skulle det val vara att Peru hade mindre fattigdom, att det fanns mojligheter for alla barn att vaxa upp med karleksfulla foraldrar och inte behova ga hungriga… Trist nog ser det ju inte ut sa i nagon del av varlden…

Det var inte precis latt att ga darifran och saga hej da… Alla kramar, fragor om varfor jag ska ga och vart jag ska… Jag skulle kunna ta med sa manga av dem. De sma tjejerna och killarna som knappt borjat skolan, men aven bade tejer och killar som snart ar sa ”gamla” att de inte far vara kvar pa detta barnhem, da ar de tretton ar och maste byta till ett annat barnhem. De ar sa goa dessa killar, jag har ju inte varit sa mycket med dem, bara pratat lite och sa forstas varit jultomte for dem – de kommer fram flera av dem och kramas, jattehart…

Jag kanner mig mycket tacksam for dessa tva veckor, att de tog emot mig sa fint och jag tycker att de gor ett fantastiskt arbete pa barnhemmet, de bryr sig om barnen, en del lite mer an andra, men total sett finns en god ide i grunden om hur barn behover ha det. Det racker inte hela vagen, men det finns i vart fall en omtanke och en omsorg om alla barn.
Alla som jobbar ar ocksa oerhort tacksamma for att vi i Sverige tanker pa dem och hjalper dem med sa mycket. Utflykterna, en varje termin, nya stolar, en kopiator, datorer, skrivbocker till skolarbetet, pyjamasar, nya skor och sa kopte vi aven hopprep och bollar – det ar exempel pa vad barnen fatt ta del av tack vare hjalp fran Sverige – schysst jobbat!!! 🙂

Nu byter jag liv igen, fran sondag blir jag turist, tva av mina vandrarkamrater kommer och sa ka vi aka till Cuzco och arets vandring ar alltsa Machu Pichu.