Marocko

Nu är det dags för Atlasbergen!

28/9 – 5/10 2013

29/9

Vi startar i Marrakech med taxi från Ryad Noura och supertrevlige Ryadägare Youssuf kl. 10.30 på söndagen. Taxin tar oss till Setti Fatma via ett stopp på vägen där Maria köper halsband.

I Setti Fatma äter vi lunch, våra första Tagine, tar sedan ut riktningen och vandrar till Timichi. På vägen dit kommer en ung gosse som är son till ägaren av Git Auberge Timichi som väntar in oss så vi hittar, vilket är tur för jag är tveksam till att vi skulle ha hittat via byn Anfli till detta ställe. Timichi ligger på ca 2000 möh. Vi träffar en engelskspråkig guide som är på väg mot Setti Fatma, men han hjälper oss med både mat, beställning av frukost, lunchfika OCH den åsna med förare som ska ta våra ryggor uppför vår tuffaste klättring.

30/9

Efter en natt i en enkel sovsal med madrasser på golvet men med en vacker stjärnhimmel styr vi och åsnan kosan genom en dal som är grön och vacker, vi fikapausar vid en skola och barnen är väldigt nyfikna på oss. Därefter vidtar en kraftig klättring, upp till 3200 möh ska vi… det är varmt, vi har lite för lite dryck inser vi och bli uppsprungen av en man som säljer Fanta och Cola till oss… upp till Tizi (betyder bergspass) –n-Ouaattarpasset. Där möter vi en berberfamilj som är på väg att förflytta hela bohaget (tror vi) ett gäng barn, ett litet gäng kor och ett jättestort gäng får och getter kommer och väller över bergskammen och det är så häftigt att vara med om. Vår åsneförare lämnar oss och vi vandrar ner för berget till Oukameiden som ligger på en slätt, party-tält, tjusigt hotell, en vill som ser ut som en alphydda möter oss – var har vi hamnat? Jo, i en välkänd skidort… Partytälten är till för den stora multisporttävling som arrangeras i dagarna tre.

Vi bor lyxigt ”Chez Ju Ju” i fyrbäddsrum med riktig toalett och varm skön dusch. Det serveras till och med öl! Välförtjänt efter 10 timmars vandring!

1/10

Vi köper lite proviant i den minsta butik vi sett, innehavaren klättrar över disken för att kunna stå i butiken, klättrar ut igen för att hämta vatten till oss…
Vi vandrar upp till Tizi-n-Ou-Addi på 2962 m där vi fikar vår inhandlade proviant med helt fantastisk utsikt – tänk att ha den utsikten i ett lunchrum! Sen snirklar vi oss ner på serpentinstigar som emellanåt är riktigt läskiga. Så småningom når vi Tachedirt och möts upp av två män som vill erbjuda boende. Det första ratar vi redan innan vi gått in då det luktar fruktansvärt… sen tittar vi på två boenden och tar det sista. Vi väljer Gite Tachdirt Angour, mycket enkelt, hål i golvet innanför duschen… kanske praktiskt tänker ni? Eller ohygieniskt? Jaja, vi får sängar att sova i, vi träffar Anna och Karl från Tyskland som vandrar motsatt håll mot oss. Trevligt och vi äter en couscous tillsammans.

2/10

Vi ska nu bara gå en liten bit från byn till VÄGEN och sedan gå väg hela VÄGEN till Imlil är det tänkt…. Trodde vi ja… vi kan helt uppenbarligen inte gå på instruktioner utan hittar på egna lösningar mest jämt så vi går till byn Ouaneska och inser att vi gått för långt. När vi frågar byborna efter vägen så tar en kvinna oss ner i en dalgång och säkert en för dem självklar väg mot Imlil. Än en gång får vi en riktigt jobbig klättring i brant terräng innan vi efter tre timmar når den efterlängtade vägen. Det är befriande, vi kan gå och prata samtidigt, vi kan lyfta blicken från underlaget och njuta av sol och de underbart vackra vyerna. Vi imponeras av vad vi klarat, ser vilka höjder vi varit på och är bra så nöjda! Ett litet ”café” innan vi börjar gå neråt, vi tar en dryck och sedan går vi mot Imlil. Väl framme ett par timmar senare tar vi in på Atlas Tichka i ett fyrbäddsrum med riktigt toalett och varm dusch. Vi äter lunch, Maria hittar en doktor som botar henne fullt ut! J Vi njuter av vår varma dusch, knatar omkring i Imlil och äter en lätt middag, sover gott i riktiga sängar.

3/10

Vi vaknar till ett dimmigt Imlil. Äter frukost och när dimman lättar ser vi Atlasbergens högst topp, Jbal Toubqal, 4167 möh, lite lätt snötäckt topp. Vi tar en promenad i byn och en kopp te på terrassen innan vi tar en taxi tillbaka till Marrakech. Väl i Marrakech så fasar vi in oss i stadslivet genom att äta lunch på en Ryad som är riktigt lyxig. Tillbaka till Youssuf låter vi honom boka Hamam där vi blir insmetade i Atlasbergens välgörande lera och intvålade av en baderska. Vi har de snyggaste papperstangatrosor man kan tänka sig… Det är varmt i Hamam, som en bastu, men mosaik istället för lavar.

Nattmarknad på Jamaal el Fna, Marias fotograferande av dansare höll på sluta lite illa, men Mimmi styrde upp och lugnade ner, vi åker hästdroska tillbaka till vår Ryad.

4/10

Vi sover ut, äter frukost på terrassen, processen med hur vi ska skicka foton och bilder med ev. texter gås igenom och vi bestämmer att vi ska fatta beslut om alternativ kl. 18.00! J
Vi går genom souken, shoppar lite, Mimmi excellerar i konsten att pruta, vi äter lunch nära Jamaal el Fna, går till ett hantverkscentrum, shoppar lite mer till fasta priser där vi som är sunkiga på att pruta gillar att handla… Vi går sedan till La Mamonia, både Winston Churchill och George Clooneys favorithäng i stan. Lyxhotell där drinkar och te inmundigas. Vi konstaterar att vi skulle fått en hög service på detta ställe, men att vi nog passar bättre hos Youssuf och hans mycket mer personliga service, så en hästdroska tillbaka, betalning för vår vistelse och så går vi ut till souken igen, Mauds kaftan inhandlas, sköldpaddan till Ture likaså och vi äter en middag på en uteterrass med utsikt över stora delar av stan, vi fattar beslut om foto och bildprocessen och sen tillbaka till Ryad Noura för några timmars sömn.

5/10

Vi åker innan gryningen i taxi till flygplatsen. Där hittar vi en timme som Marockos regering egentligen bestämt sig för att den inte finns, men på TV-monitorerna så finns den, det gör att våra plan lyfter en timme senare än enligt våra biljetter, men landar i tid enligt biljett…

E-L får tre extra timmar på flygplatsen och funderar allvarligt på: A – var musikanläggningen är placerad, B – om det finns lämpligt vapen att slå ihjäl sagda anläggning med då samma panflöjtsmelodi spelar i loop, ca tre miljoner gånger under dessa timmar.

Näst år – Peru och Machu Picchu!

Kommentera