David…

David ar fem ar, han kom till barnhemmet idag…

Directora Ruth kom till vart lilla ”casita”, den avdelning jag ar pa dessa tva veckor, med honom strax innan de barn som bor dar skulle aka ivag till skolan.

David star lite skramd i  dorroppningen och vantar pa att komma in, alla andra barn blir nyfikna och gar fram och fragar, vad heter du, hur gammal ar du, kom in, ska du till skolan?
Fragor som han forstas inte kan svara pa i detta ogonblick, han ar helt enkelt for radd. Barnen aker ivag till skolan och jag satter mig med denne kille, vi tar fram nagra ”gubbar” av typen Hulken och nan Transformer-figur och sa leker vi, borjar forsiktigt prata med honom, han heter David och haller upp fem fingrar nar jag fragar hur gammal han ar. Han har inga problem att leka, vi ”slass” med figurerna, de ar grasligt fula, lite trasiga som nastan alla leksaker ar, Hulken saknar en arm, det gor Transformer-figuren (som sakert har ett namn som jag inte kanner till) ocksa.

Jag fragar Directoran nar jag gar ut en liten svang varifran han kommer; fran gatan sager hon, hon har inte hunnit lasa igenom hans papper annu, men han har tydligen bott pa gatan…

Nar jag gar tillbaka far han en av de kanelbullar jag bakade igar och en festis, han slukar det omedelbart, hungrig.

Ett par timmar senare nar vi pratat lite, jag har forsokt bekanta honom med vilka som bor dar, han har kikat pa barnen som bor pa andra avdelningen, han hanger pa den undre dorrhalvan och kikar, pa lite tryggt avstand. Han har aldrig gatt i skolan sager han, de borjar i en slags forskola har vid fyra ars aldrer. Han gar med en ”mami” till matsalens andra servering av lunch och nar han kommer tillbaka sa ar han ledsen… grater lite tyst, funderar nog var han hamnat, tanker jag.

”Mami” ber mig duscha honom, da grater han lite mer, tycker det verkar laskigt, vill inte. Jag forsoker vara sa lugn det bara gar, visa honom att det inte ar farligt, att vattnet ar varmt, inte alls kallt och han gar med pa att kla av sig och kliva i badkaret. Han ar nervos, tycker det ar otackt, vill egentligen inte, men vi tar det superlugnt och han gar med pa att duscha kroppen. Han ar smutsig…. fotterna ar jattesmutsiga och naglarna pa fotterna ar alldeles for langa… Han gar inte med pa att blota ner haret, bara lite forsiktigt i nacken, men han ar nervos, hackar tanderna, och det ar inte for att vattnet ar kallt… men han blir forstas ren, gnuggar sig sjalv med tvalen och jag tror att han till slut tycker det ar ganska ok. Jag sager att han kommer att duscha varje dag… Han vill ta pa sig sin Spiderman-troja efter duschen, men han behover fa pa sig rena klader och det far han forstas. Naglarna klipps och blir mer lagoma att ha i de rena strumpor och skor han far istallet for de han kom med.

Jag sitter med honom stora delar av dagen, vi leker och ”slass” med gubbarna, men han sitter ocksa bara stilla i knat och fragar – var ska jag sova? Det finns en ledig sang i vart casita, sa han far sova bredvid den andra killen som bor dar. Det blir bra. Jag sager att jag kommer imorgon och han fragar var jag ska…

Det ar manga av barnen jag skulle kunna stoppa ner i fickan och ta med nar jag gar pa eftermiddagen… David ar den jag skulle kunna ta med just idag…