Bucegibergen i Rumänien

3 – 7/5 2010

Vandringsresan går detta år till Rumänien och Bucegibergen som är en del av Karpaterna, trist nog åker inte Maud med denna gång.

Vi åker tåg från Bukarest till Busteni, inte den lättaste tågresan jag gjort, det finns inget att köpa ombord, inte vatten, inte något att äta och tåget blir jättemycket försenat. Så när vi väl är framme kastar vi oss in i första bästa restaurang och kan inte läsa menyn och ingen talar engelska. Tack och lov har Maria en kollega som skrivit en lapp på rumänska: ”denna kvinna är vegetarian och kan alltså inte äta något kött, fisk eller fågel, henns allergiske kompis bredvid kan inte äta ägg, tomat, fläsk eller kyckling”… man känner sig lite bökig, men han ser rätt glad ut vår servitör och mat får vi, så hungriga som vi var har de kunnat servera nästan vad som helst förutom det ovan just nämnda

4 maj

Nu börjar vår vandring. Vi lejer en chaufför att köra oss upp på bergsplatån. Vi vandrar nära Babele, Baba Mare och Omo. Vi går över läskigt lös snö och går även till det stora Krucifixet som står och vakar över Busteni. Vi äter en god middag tillagad av tre fjällräddare på en station vi hyr sängplats på.

5 maj

Tidig morgon, vi äter frukost i solen ovanför dimman, sen försöker vi ta oss genom dimman neråt, vilket är rätt läskigt, som att gå i möjlk. Tack och lov är vandringslederna väl utmärkta och det är inte långt mellan stolparna. Vi går i björn-land, en av Europas mest björnrika områden… det visste inte jag innan jag blen skrämd av käre maken ungefär en vecka innan vi skulle åka. Så när vi går genom skog så flackar blicken överallt och jag är galet rädd att stöta på en björn. Vi besöker ett kloster som är inbyggt i en grott, svinkallt. Vi bor i Bolboch – INTE ett rent och fräsch ställe precis, men maten och ölen satt fint där i solen på verandan efter en hel dags rätt tuff vandring.

6 maj

Mimmis knä pallar inte mer vandring efter en ”knäck” i nerförsbacke dagen innan så hon lejer en av våra fjällräddare att köra henne tillbaka till Busteni. Maria och jag vandrar i timmar uppför, även nu genom skog där det känns som om björnar skulle kunna dyka upp när som helst. Vädret är helt underbart och när vi väl når toppen är vi så himla nöjda med dagens insats och äter en lunch på en toppstuga för linbanan som leder ner till Busteni. Linbanan tar vi ner till Mimmi, tar sedan tåget tillbaka till Bukarest och tar in på ett fint hotell, Amadeus och känner att detta – hotell med rena lakan, lyxigt fräscht badrum och god frukost – det är så man avslutar en vandrarresa – vi har skapat oss en ”regel”!

7 maj

Vi får tid att promenera runt i stan innan det är dags att ta oss till flyget och återvända hem.

 

 

Kommentera